29 juni 2009

Semestertips 2


Närkingar har en del goda egenskaper. Ja, jag gifte mig ju med en så det är väl ett bevis om något. Men när det kommer till semesterfirande är man ofta här i trakten ohyggligt strömlinjeformade.

Sommarsemester: Öland och/eller västkusten. I stuga eller husvagn. Därtill klämmer man in Astrid Lindgrens värld eller som i år, Legoland.

Vintersemester: Sälen och/eller Thailand. Kanske Kanarieöarna.

Det är liksom inga fel på de resmålen, men att få folk att lyfta blickarna skulle säkert göra Närke större.

Jag är själv ingen resmänniska, trots min rastlösa läggning. Det beror enbart på bekvämlighet. Jag längtar alltid hem när jag är borta. Så jag säger inte att jag är bättre än närkingar i allmänhet. Jag säger bara att om man ändå ska lägga ner alla timmar och tusentals kronor, kanske man ska variera sig lite. Eller åtminstone fundera på varför Öland är målet. Kanske för att man ska åka dit? Ska som i outtalade måsten.

Vart ska man åka då? Dalarna är det självklara svaret och i något kommande inlägg ska jag specificera mig. Eller åk till Gällivare, det är säkert fint.


Vart jag ska åka i år? Ja, halva familjen har ju redan varit på Kanarieöarna. Och i augusti ska vi till Legoland. Duger jag i mina egna ögon om jag berättar att jag har varit i Madrid i år? Eller behöver jag lämna medelklassförortslivet för att våga vara jag?

27 juni 2009

Snygg! Eller inte...

Det har blivit mycket om utseende nu på slutet. Det är inget samhällsförvärvat fenomen utan helt enkelt så att jag just nu funderar mycket på skönhet. Den vi eftersträvar och den relativa, riktigt vackra.

Ofta tänker jag att någon är snygg för att hon är smal. När jag sedan tittar närmre på denna kvinna utan rumpa, bröst och midja upptäcker jag att hon i bästa fall är söt och sympatisk, i sämsta fall färglös och ointressant. Det kan ju självfallet hända även när det gäller runda tjejer, men då har jag inte automatiskt tänkt att de var söta vid första anblicken. Diskrimineringsombudsmannen någon!?

Så här kommer ett tips för att du ska känna igen vad verklig skönhet är just för dig (och jag lovar att det är okej om det innefattar tunn kroppsbyggnad). Blunda och byt sexualitet (om du inte redan gillar sex med de av samma kön som du själv naturligtvis, då behöver du förmodligen inte göra det här testet). Frammana en bild av de två personer av ditt eget kön som du allra helst skulle ligga med; en kändis och en som du känner i verkliga livet. Ett rent tankeexperiment - du behöver inte berätta för någon!


Hur såg dessa ut för dig? För att det inte ska kännas så skämmigt för dig ska jag avslöja lite för dig hur det är för mig. Kändisen är Gry Forsell. Kurvig, tuff, framgångsrik och otroligt vacker. Den icke-kända ska jag inte avslöja men väl berätta att hon har långt svart hår, rejäla kurvor, mycket smink och ett härligt skratt. Inte helt olik mig själv faktiskt!

Snygg! Ja, kanske det.

25 juni 2009

Bullbak

Ja, jag vet att det är alldeles för varmt för att baka bullar. Ja, jag vet att jag brukar säga att det finns andra som har betalt för att göra sådant. Och jag menar det oftast. Men faktum är att jag gillar att baka bullar. Bara det inte är ett måste. Och mina bullar är vansinnigt goda. Och som en naturlig följd av det, kommer här ett par tips rörande bullbak.

1. En bullbak behöver röra på sig ofta.
2. Varma bullar passar bäst med röd mjölk. Arlas mjölk alltså. Milkos mjölkfärger kommer jag inte ihåg längre, men jag menar självfallet standardmjölk. Fetmjölk.
3. Gör några små bullar av varje degklump. Ofta blir snuttarna alldeles lagom små. På en mysig skogstur norpade lilla V, ett år, åt sig en snuttbulle och det var tydligt - små bullar passar till små barn.
4. Tyvärr blir inte den logiska följden av nummer tre, att du bör äta riktigt stora bullar om du är stor själv. Inte heller många av de små är att rekommendera.
5. För att få riktigt goda bullar - överdriv allt. Den viktigaste överdriften som du ska göra är när du brer ut smöret vid utbakningen. Ungeför det dubbla av det som receptet anger brukar bli bra.
6. Bjud så många du kan på dina bullar av två skäl; du blir populär och du kan inte äta alla bullar själv och håller således bullbaken lättare i trim.

23 juni 2009

Semestertips

Några av er kommer säkert att läsa en och annan god bok i sommar. I hängmattan, i bilen eller i sommarstugan kommer de väl till pass, de goda böckerna. Och där är just frågan för dagen. Vad är då en god bok? Ja, precis som min vackert tatuerade bakdel är romanpreferenser en delad sak. Det handlar om smak. Som med kulturyttringar, mat och män föredrar vi ju vissa sorter vid vissa tidsperioder i livet. Så här följer två boktips av helt olika karaktär, för inte kan jag veta vilket humör du är på just denna sommar.

Supernova handlar om unga och framgångsrika Lisa som glömmer bort att må bra mitt i cirkusen. Hög igenkänningsfaktor alltså och romanen är en chick-lit modell bättre. Om du gillar Marian Keyes och Kajsa Ingmarsson kommer du att gilla denna ännu mer. Och som en bonus för dig som känner mig, så är författaren Marika King en bekant till mig och delar av romanen handlar om Ludvika, vår kära hemstad. Romanen rör upp en del känslor men lämnar en ändå tillfredsställd. Mycket nöje!

Den andra romanen jag rekommenderar är lite mer att bita i, men ger också ännu mer i andra änden. Hundra år av ensamhet bidrog till att Gabriel Garcia Marquez fick Nobelpriset i litteratur 1982. Romanen har också bidragit till fantastiska läsupplevelser för mig ungefär vartannat år i tjugo år. Ju fler gånger jag läser den, och ju äldre jag blir, desto mer får jag tillbaka av denna fantastiska skröna. Den är mastig. Men har du, precis som jag, en förkärlek för magisk realism är detta romanen för dig. Kärlek, svek, tro och ihärdighet tillsammans med osannolika äventyr som känns fullkomligt självklara, gör denna roman till min absoluta nummer ett, alla kategorier.

21 juni 2009

Stomatol-smajl

Av någon märklig anledning är det mer upprörande när någon opererar tuttarna än när någon bleker tänderna. Sak samma, eller? Man fixar ju till något som man själv upplever inte duger. Eller så fixar man till något som man vet kommer att få en att må bättre. Och ändå så hånar vi - direkt eller indirekt - de som har sillisar. Ofta är vi direkt elaka, framför allt om sillisarna sitter på någon som är skitsnygg. Avundsjuka? Nej då, vi tycker bara att det är snyggare med våra egna skinnpåsar...


Jag behöver inga silikon-inlägg. Kanske jag någon gång gör mina mindre (och då lyfter jag dem garanterat samtidigt!). Däremot skulle jag gärna bleka tänderna. Men jag är lite rädd för att det ska göra ont. Och för att vara utan kaffe i fem dagar eller mer. Då skulle min make tycka att PMS är som en varm sommarvind med svag doft av kaprifol.

Men jag har hittat ett bra alternativ. Det är en tandkräm som heter Opalescence. Svindyr, 125 kronor plus frakt om du inte hittar någon återförsäljare där du bor. Det finns återförsäljare i Örebro, men jag har inte kollat där vad priset ligger på. Är den då värd priset? JA! Tänderna blir vitare. Tandkrämen är sagolikt god och tänderna känns så rena.


Låter det här som en tandkrämsreklam? Ja, och det är det också. Även om jag ännu inte tagit betalt för den.

19 juni 2009

Det viktigaste

Jag skriver om en del olika saker och en del olika vänner. Men jag glömmer den allra viktigaste. Det är kanske inget tips i sig, att skriva om sin make, men se det som en påminnelse att tänka på den du eventuellt lever med ur en positiv vinkel. Ta den här checklistan, säkert passar många punkter även på din man/kvinna:

* Han tillbringar fortfarande sina fredagkvällar helst med mig, efter tolv år av fredagar.
* När han är hemma med barnen, hinner han med lika mycket hushållsarbete som jag (nåja, nästan i alla fall).
* Han har givit mig tre ofattbart vackra söner.
* Han är händig.
* Han lagar god mat.
* Han är glad och trevlig, och passar i de flesta sammanhang.
* Han gillar inte sport.
* Han städar badrummet och dammsuger oftare än jag.
* Han är fantastisk i sängen.
* Han är grymt snygg i blåställ.
Så du som tror att vi bygger ut för att vi behöver mer utrymme har helt fel. Det är bara för att jag ska få sukta och längta efter min handy-man. Det är ingen slump att rörmokaren alltid är den sexiga i filmer.

17 juni 2009

Bebisdjungeln

Det är tio år sedan jag var gravid första gången. Vad tacksam jag är att den kommersen som omger detta tillstånd var något mindre då. För det finns ju i första gången en osäkerhet som lätt yttrar sig i påverkan. Om det hade saluförts napphållare, flaskvärmare och andningslarm då, hade jag säkert köpt det.


Nu, tio år senare, har jag återigen ett litet stjärnskott i min famn. Jag är nu lite säkrare i min roll som förälder, viktigare är nog att jag är säkrare i min roll som människa. Att inte hela tiden göra perfekt är okej.

När Jeppe var bebis gjorde jag grönsakspuréer. Inte för att jag var tvungen, utan för att jag hade tid och ville göra det bästa för min son. Med Tias fanns det inte en chans eftersom vi spenderade mycket av tiden på sjukhus med storebror. Och Tias mår alldeles utmärkt idag, trots att han är uppvuxen på färdigmat. Nu känns det dock desto viktigare att ge honom hemlagat och grönsaker. Därmed inte sagt att pizza och hamburgare inte kommer hem till oss, för det gör det och det uppskattas av både stora och små.

Så denna gång ger jag bebisen burkmat utan skrupler. Inte ens kostnaden bekymrar mig, det är värt varenda öre.

Och allt bebisen behöver då? Jag har unnat mig och min familj en ny barnvagn, annars har vi glatt tagit emot begagnat från omgivningen och till min glädje kommer saker tillbaka som vi lämnat ifrån oss efter Jeppe och Tias. Jag har konsekvent gett bort saker efter varje barn, inte för att jag är så himla generös, utan för att jag varit säker på att inte få fler barn. Det är bra att man inte får bestämma allt på en gång!


Just denna dag njuter jag av gröt på burk (som jag trodde var apäckligt tills någon bevisade motsatsen för mig), majskrokar och inte minst, välling på tetra. Inte äter jag dem själv, nej, men det är en njutning att göra annat än koka mat.

15 juni 2009

M


En av de goda vänner jag nämnt tidigare har kommit längre än jag. Det i sig är ju inte så konstigt, det har säkert du med. Men nu menar jag i ett alldeles särskilt avseende. Ett område som jag själv tänker ofta att jag ska bli bättre på, men inte lyckas så bra med. Sådant viktigt, som vi alla måste bli bättre på vare sig vi vill, orkar, kan eller inte.

Hon säger till mig: "Sarah, jag tycker att du är så klok." Eller: "Vad jag är glad att vi är vänner."

Jag har tänkt detsamma många gånger, om ganska många saker. Om många människor. Du tänker också rätt ofta att någon har en snygg tunika. Eller fin färg på håret. Läcker rumpa. Kloka idéer. Varm omtanke. You name it. Men hur ofta säger du det?

När jag träffar M blir jag ibland lite generad. För väldigt få av oss är vana att få uppriktiga komplimanger rakt upp i ansiktet. Jag blir lite ställd. Och uttrycker tyvärr inte min ömsesidiga uppskattning.

Och det är där jag vill visa på ett alternativ. Medan vi tränar på att dela med oss av våra positiva tankar, kan vi plocka fram telefonen. Okej, det är en B-variant. Kanske lite fegt. Men det blir sagt. Skicka ett SMS.

Jag är säker på att M blir glad för att jag tycker om henne också. Även om jag inte är lika modig, vacker, stark och klok som hon. Även om jag tar en enkel väg, tror jag att hon blir varm i själen över att jag messar min uppskattning till henne.

13 juni 2009

Filosofi över dammsugning

Nu har jag gjort det igen. Dammsugit alltså. Ja, jag vet att det heter dammsugit, även om jag till någras oerhörda nöje uttalar det som dammsugat. Du vet, ränderna går aldrig ur.

Jag gör det inte så ofta. Dammsuger alltså. Och nu är min man inte särdeles fantastisk bara för att han dammsuger. Lika lite som jag är unikt speciell för att jag vattnar blommor, plockar, stryker, tvättar och en hel del annat. Min man är grym, men det är av helt andra anledningar som jag kanske återkommer till en annan gång. Men tyck för allt i världen att han är såå bra, för att han gör sådant som du också gör. En snopp hindrar inte någon från att hantera en dammsugare. Hur fantastisk snoppen och dess bihang än är. Om du förstår vad jag menar.

Nå, egentligen handlar den här lilla betraktelsen om att jag har hittat två olika typer av dammsugningar:

1. Hast-dammsugningen
2. Slut-dammsugningen

Den första är för allt slippa knaster under skorna, och för att barnen ska kunna leka med en kompis utan att behöva sitta på bordet. Den här typen händer relativt ofta hemma hos oss. Gott nog.

Den andra avslutar en lång rad hygieniska åtgärder såsom plockning, dammning, torkning, putsning, slängning. Dammsugandet blir kronan på verket och efteråt sätter du dig i soffan och bara pustar ut, leende. Av dagen återstår bara en dusch och ett ljummet glas rödvin. Perfekt.

Nu borde ju nummer två (inte det nummer två) vara det eftersträvansvärda. Ja, visst är det så.Det är en märklig njutning. Men vad jag vill säga är att du ska vara glad för att du (eller någon annan) har dammsugit överhuvudtaget. Det är jag, just nu. Punkt.

11 juni 2009

Kort att ge


Scrapbooking är den moderna knypplingen. Alltså höjden av töntighet. Det är så konstigt att jag känner folk som scrappar, och de är inte alls särskilt nördiga. Men det är ju i alla fall under min värdighet att ägna mig åt slikt.

Nästan. För på inspiration av en av dessa fantastiska vänner jag envisas med att tjata om, gör jag numera egna kort när någon fyller år eller förtjänar att hyllas av någon annan anledning. Kortet som väckte denna för mig ovanligt kreativa ådra, var en inbjudan till fyrtioårsfirande. Svagt rosa, vackert band och en liten dekoration. Texten var printad datautskrift. Enkelt, vackert, varmt.

Till mitt stora förtret missade jag festen - jag låg i feber - som naturligtvis var fantastisk. Men ett tackkort fick jag ändå. Lika vackert var det. Så började det. Och när jag gör det är det självfallet inte töntigt, bara kreativt.

Enkla enfärgade kort. Svart snöre av det grövre slaget. Gnugg-bokstäver. Bokmärken. Scrapbooking-dekorationer i form av tårtor och paket. Lite av barnens klistermärken. Lite av varje. Det enda som behövs särskilt är tunt klister, särskilt avsett för detta. Man blir så ledsen av fuktbubblor på vackra saker.

Svårare än så är det inte. Vackert. Varmt. Uppskattat. Lite som vännen som inspirerade.

9 juni 2009

Dina innersta drömmar


Kanske vet du inte ens det själv. Vilka dina innersta drömmar är. Vad du egentligen längtar efter där långt inom dig.

Kanske vet du. En bebis. En blodröd dillpion. En liten röd stuga. Erkännande. Sand mellan tårna på Maldiverna. Dina ord tryckta på papper. Ett imperium. Ett hemligt möte med den mörke främlingen. Ett vrålåk.

Kanske ska drömmar var innerst och hemliga. Jag vet inte vad dina är. Jag tror inte att du vet, vad jag åtrår mest i mina ensamma stunder.


Men en sak är jag säker på. Dina drömmar gör dig hel och du måste ge dem näring. Ge dig själv en helig stund varje dag, där du ogenerat och hämningslöst ägnar dig åt det som bara du vet. Var orealistisk, självisk och fåfäng. Och njut.

Och kanske. Kanske får du uppleva att dina drömmar slår igenom. Om du vill. Sedan skaffar du nya innersta drömmar.

Kanske slår drömmen aldrig in. Men den är din, bara din och den gör dig hel. Den berättar vem du är.

Kanske att jag någon gång berättar för dig om min. Kanske.

7 juni 2009

Sommarresor och kräks


Vad heter egentligen substantivet till att kräkas? En kräka? En kräks? Flera kräkor? Det skulle ju funka att säga en spya - flera spyor, men vad vore det roliga då?

Att vara åksjuk är ingen lek. Du vet, många runt omkring, och säkert någon i din bil emellanåt, spyr ner bilen av att de blir sjuka av just bilen. Sedan finns det några andra konstiga varianter, någon har cancer och kräks för det, en annan har fel på balanssinnet och kräks för det. Och egentligen spelar anledningen ingen roll, kräks ser äckligt ut och luktar ännu värre.

Garvade barnfamiljer har diverse knep för detta. Så även jag. Inte för att jag har några åksjuka barn, men ni kan säkert gissa varför det har kräkts i min bil. Mitt knep är sjukvårdens spypåsar. Jag vet inte vad de egentligen heter. Tyvärr vet jag att de inte går att köpa på Apoteket, så ni får hooka upp er med någon som jobbar inom vården och be dem vara olagliga. Helst före bilsemestern. För de här påsarna är guld värda. Kräket luktar fortfarande illa, men det syns inte så mycket (nej, du behöver inte stoppa ner huvudet för att kolla om frukosten genomgått någon matsmältningsprocess) och det allra bästa är att du med påsarna slipper STÄNKET.

5 juni 2009

Sulles röror

Just i dag skulle ingen komma på tanken att grilla (ja, några av oss kanske faktiskt tänkte tanken häromdagen och den blev inte så lyckad - fingervantar och engångsgrill känns inte helt rätt på något sätt). Det är kallare än påsk och vi luras av solen som spränger sig fram mellan molnen då och då.

Men snart, väldigt snart, kommer värmen igen. Kanske till midsommar. Och då åker flintasteken fram. Grillkorven, falukorven, prinskorven och kanske stångkorven. Eller ännu hellre laxfilén, kycklingfilén och fläskfilén. Hemmagjorda hamburgare. Mm.

Butikerna dräller av dressingar, såser och dipper. Urvalet är gigantiskt. Men tyvärr inte så lockande alla gånger. Här kommer två bebisenkla tips. Men kom ihåg att göra mycket, särskilt av den med fetaost. Vid Mattias sommarparty förra året såg jag åtminstone två av gästerna ta hjälp av fingrarna för att få ur det allra sista ur skålen.


Röra 1
Fyra urkärnade tomater
En stor rödlök
Två deciliter matyoghurt
En deciliter sweet chilisås

Hacka & blanda

Röra 2
200 gram fetaost
En rödlök
Två deciliter creme fraiche

Mosa, hacka & blanda

3 juni 2009

Vardagsvåndor

Jag är väldigt rädd om min godtrogenhet. Att tro gott om andra är för mig en hederssak. Jag försöker att inte vara naiv samtidigt, utan har en inre beredskap för att alla inte vill mig väl i första hand. Sällan handlar det om att någon vill mig illa, utan snarare att de vill sig själva mer väl.

Och ändå. Trots min beredskap får jag ändå en spark i magen emellanåt. Nu har det varit en sådan kick. Egentligen ingen stor sak, men dramatisk som jag är, blev jag sårad ända in i själen. Och det är nu jag måste använda min tro på andra. Vara förnuftig och klok.

Så:

Jag ska inte snacka skit.
Jag ska inte ge igen.
Jag ska fortsätta tro gott om mina medmänniskor.
Och i och med det här inlägget ska jag inte ägna mig åt denna magspark mera.


Du, min kära vän, är nog inte en av dem som sårar folk. Men ibland gör vi det omedvetet. Ibland gör vi det för att vi tror att andra tål mer än de gör. Ibland är vi helt enkelt oss själva närmast. Så min önskan idag, är att vi alla - naturligtvis även jag själv - ska ägna lite mindre tankar åt oss själva och tänka mer på andra och deras perspektiv. Empati helt enkelt. Det gör mindre ont i magen.

1 juni 2009

Trädgård och kärlek

Ja, de hör ihop. Trädgård och kärlek. För det handlar om att njuta och dela med sig.

Det finns åtminstone två stora butikskedjor som tillhandahåller blommor, buskar och diverse andra växter och tillbehör. De är roliga att gå i, men kvalitén på det man köper är slumpmässig. Sedan har vi några fantastiska trädgårdshandlare av den gamla, lite mindre varianten. Där finns ofta växter uppdrivna på plats och kunnig personal. Och inte helt sällan pris därefter. Ofta är det värt det.

Men det finns andra sätt (även om inte alla har det som jag, en god vän som kommer med påsar med hemmakultiverade sommarblommor. För mig återstår det stora jobbet att hitta en plats, ta fram en liten spade och sedan gräva ner guldkornen. Jobbigt...). Jag pratar om att dela med sig så att njutningen mångfaldigas. De flesta perenner kan hanteras ganska ovarsamt. De kan plockas upp och sättas ner nästan när som helst (även om handböckerna gärna får det att låta komplicerat). Så från mig till dig - här finns bland annat detta för spridning av glädje:


funkia
iris
hjärtbegenia
hakonegräs
vintergröna
ormbunke
pion
myskmadra

och ett gäng till som jag inte vet namnet på



Känner du inte igen växterna ovan? Strunt samma, kom förbi, peka och så testar vi om den funkar hemma hos dig också.