Roller

Jag passerade på morgonen den delen av skolgården som ligger framför gympahallen. Eftersom jag gick en bit därifrån, hade jag god överblick över högstadieklassen som spelade brännboll. Och i en ögonblicksbild såg jag klassens rollfördelning. Tjejen slog högt och ganska långt, en typisk boll att ta lyra på även om ingen gjorde det just denna gång. Innan hon ens stannat efter sin löptur, började utelaget att backa bakåt. Där kom den starke killen och slår ett rätt mediokert slag.

Och det är just den insikten som kom till mig. Personernas faktiska förmåga till att slå långt, eller inte, är inte den enda avgörande faktorn för hur förväntningarna blir. Under min skoltid backade mina motspelare när jag skulle slå. Jag kan inte minnas att jag någon gång slagit långt i brännboll. Min person, mitt självförtroende och mina förmågor i andra sammanhang gjorde att jag borde slå långt, vilket ledde till misslyckande när jag inte gjorde det. Besvikelse.

Och nu, hur är det nu? Måste jag fortfarande slå långt i spel som jag inte behärskar? Ja, mina egna förväntningar säger ju det. Och då känner jag mig misslyckad. Och när jag möter mina nya elever i eftermiddag? Och kollegor? Har jag förväntningar eller förutfattade meningar som står i vägen för deras verkliga insatser? Ja, alldeles säkert.

Oumbärliga ting - del 3

Ju mer jag tänker på det, desto fler prylar är faktiskt oumbärliga. Och ändå är det bara människor som inte är utbytbara. Fascinerande. Oumbärlig är alltså inte synonymt med outbytbar. Ja, så är det såklart. Men är inte människor ombärliga då?


Nåja, efter denna något fåniga reflektion så kommer jag då äntligen till det ting som jag just i dag tycker att mitt hem blir bättre av, nämligen sopen. Dammsugaren är så självklar, och jag har redan skrivit om den förut om jag inte missminner mig. Sopen däremot, blir i all sin enkelhet en mycket kär vän när det dyker upp bebisar i hushållet. Min favorit är en traditionell vit, där sopskaftet hängs på skaftet till skyffeln. Kanske borde jag investera i en rosa eller prickig för att pryda hemmet, det gör jag nog nästa gång.

Ännu heller kommer någon rik människa på att ge mig en sådan där snygg dammsugare som man hänger på väggen. De finns i metallic-färger och om någon rik läser det här (haha, skulle en riking behöva mina tips eller ens tycka att de var underhållande?), så vill jag gärna ha en sådan som ser ut som den är av brons.

Glädje i vardagen

Bilderna gör på inget sätt tapeten rättvisa, men jag är så tokkär i den att jag ändå vill visa den.

Tipset då? Ja, välj saker som gör dig glad, i den mån du kan. Den här tapeten gör mig glad. Dyr som attan, men vad gör det? Praktiska och rationella är du och jag stor del av vår tid, men ibland måste vi helt enkelt skita i det.

Använd finporslinet redan ikväll. Sätt på dig din finaste kjol när du går till jobbet i morgon. Ät lax och oxfilé så ofta du har råd. Jag lovar att du aldrig ångrar sådana saker. Däremot är det säkert rätt trist att vara 85-årig änka och ha ett orepat porslin, men ingen att dela det med. När du är 65 år och går i pension kommer du säkert att vara stolt över en massa saker, men inte sträcker du extra på dig för att du klädde dig halvtrist varje dag medan finblusen väntade på middagsbjudningen tre månader framåt i tiden. Om du har tur och hamnar på hemmet en vacker dag, tror jag att du är tacksam om du inte redan då förätit dig på falukorv och fiskbullar.

Jag och skulden

För mig är läsning lika med skönlitteratur. Och skönlitteratur för mig är lika med fiktion. Det är liksom det som är själva poängen. Det får vara hur självbiografiskt eller faktabaserat det vill, jag struntar i det, det är fiktionen som får mig att öppna boken.

Som du då förstår är jag ingen fan av alla Trots min gräsliga uppväxt är jag i dag en sådan fantastisk människa- böcker. Livet är ofta ganska gräsligt och vi jobbar alla konstant på att bli bra människor. Inte trots svårigheterna utan på grund av dem.

Men det finns en verklighetsbaserad genre som jag emellanåt ger mig på. Flickan och skulden valdes av en av tjejerna i bokklubben och den platsar i reportagebokens form. Katarina Wennstam ger sig här på våldtäktsmännen. Och lagmännen. Polismännen. Pojkvännen. Många olika män. Men inte alla män.

Men också kvinnor som du och jag får svart på vitt att skulden också är vår. Det gör ont i hela kroppen när hon beskriver hur vi tillsammans skapar horor, genom att döma och snacka skit. Horor, som i egenskap av just horor, kanske lite grann förtjänar att bli våldtagna. Bara skötsamma oskulder som våldtas är det synd om på riktigt.

Oumbärliga ting del 2

Den här tingesten är en alldeles ny upplevelse för mig. Det är klart att jag visste att den fanns, men jag hade ingen aning om hur mycket jag behövde den. Den utvecklingen kräver en auktoriserad psykoterapeut för att bli klok på. Men ändock, jag uttryckte mitt behov av en mindre visp för en god vän, V. För några år sedan hade min äldsta son en leksaksspis med tillhörande köksredskap, varav en visp. Den var en traditionell visp, men i miniformat då och var strålande till exempelvis dressingar och marinader.

Den lilla vispen försvann på vägen.

Min vän V tog en promenad till affären och återkom med en gåva till mig - en ballongvisp av det mindre slaget. Och kärlek upppstod. Jag använder den till hur mycket som helst (ibland bara för att den är så snygg och för att jag känner mig lite snitsig när jag använder den). Den är i teflon och kan diskas i diskmaskin.

Snart ska jag köpa en i modell större. Oj, vad glad maken ska bli. Jag måste ju in i köket för att kunna använda mina leksaker.

Bra val

Jag klankar ofta ner på mig själv. Istället för att vara stolt över att jag kom ut i jogginspåret, gnäller jag över att tiden inte var så snabb som jag hoppats. Det är bara ett exempel, men du förstår vad jag menar. I ett tidigare inlägg skrev jag om tjejers misslyckanden, för att förändringsplanen är så stor att den är dömd att misslyckas innan den ens formulerats.

Så vad ska jag och du göra då? Ja, klassikern är ju att vid var dags slut punkta ner förslagsvis fem saker som du känner dig nöjd med under dagen. Det funkar ju. En dag eller två. Och i värsta fall upplever du dagar där du inte hittar fem saker som är bra. Kanske har du en heldag hemma i världens stökigaste hus, med ett par tre rastlösa ungar och så toppar du det med monumental, suicidal PMS.

Mitt tips är istället att tänka framåt. Visst ska du vara stolt över denna dags prestationer (eller icke-prestationer för den delen) men välj en sak som ska fungera bra i morgon. Inte-meningar är förbjudna (du vet, Jag ska inte äta godis på hela dagen). Bara grejor som går att hantera och som är tillägg. Tänk inte på vad du ska ta bort i ditt liv, tänk på vad du vill lägga till. Min tanke till i morgon blir: Jag ska dricka vatten till varje måltid.

Vilken tanke väljer du?

Oumbärliga ting

Var och ens behov ser olika ut. Säkert är också att behoven ser annorlunda ut nu, mot för säg tjugo år sedan. Mitt behov av axelvaddar har definitivt planats ut sedan dess glansdagar. Helt visst även att behoven förändras beroende på familjebildning, inte familjebildning, eventuell familjs storlek och så vidare. Det gäller självfallet den mentala delen också, men nu pratar jag bara om rent praktiska prylar.

Faktum är att en del saker som inte ens fanns - eller om de fanns så användes de inte - i mitt hem 1995, är helt oumbärliga nu.

Vad sägs om en sådan banal, men ack så basal sak som hushållspappret. BC (=before children) klarade jag mig utmärkt med disktrasa och toapapper. Den där större rullen var bara en formatändring som jag inte riktigt förstod mig på.

Nu begriper jag. ICAs egna är outstanding. I förkylningstider är de med mindre ark klart bättre, även om jag oftast lyxar till det med engångsnäsdukar. Och hushållspapprets användningsområden är alltför många för att jag ens ska börja nämna några. Jag gissar att just du upptäckte långt före mig hur mycket det går att göra med en bit hushållspapper.

Att vara glad

Det kan tyckas vara enkelt. Det är ju bara att skratta när man upptäcker något som är roligt. Så har det alltid varit och så ska det vara. Och därför så märkligt när jag upptäckte att det inte är så.

Jag är nog ansedd som en glad person. Visst har jag humör som märks mer än väl emellanåt, men glad är nog min bas. Det har verkligen förändrats. Jag är fortfarande glad, men nu krävs det en viss medveten tanke (jo, just det fina ordet reflektion igen). Om min bebis lägger huvudet på sned, söker ögonkontakt och bara ler med hela ansiktet för att just jag sitter mitt emot, blir ju hjärtat fullt av ljus. Hela jag borde smittas och le tillbaka. Och det gör jag, men jag måste först tänka: "Det här blir jag glad av." för att känslan ska gå in. Det gör jag så gärna. Men jag vill bara att du som kanske inte behöver göra så, ändå ska göra det någon gång ibland. Jag misstänker nämligen att det glada blir mer medvetet, läggs på minnet och varar längre. Prova.

Och ännu konstigare är att jag kan skratta hysteriskt åt kiss- och bajshumor. Så nu funderar jag mycket på om det är skillnad på glad och glad. En retorisk fråga, men jag återkommer säkert till den ändå.

Festmat

Att göra fest och slippa stå i köket hela kvällen är ofta en olösbar ekvation. Den bästa lösningen är ju att som jag omge mig med fantastiska vänner. Men det är ju inte särledes schysst att göra krångligt för att de ändå står där. Tro mig, även på den enklaste tillställning krävs extra händer och var därför försiktig med att utnyttja dem för hårt.


Så ett tips för att underlätta festmåltiden är färdigköpt potatisgratäng. Jag köpte Pekas på ICA, och den är krämig och smakrik. Den behöver 30 minuter på sig i ugnen och blir fin med lite riven ost på toppen. Du får 2 kg för ungeför 60 kronor. Ett extra plus med potatisgratäng är att den räcker till många, för den är mättande och mäktig.

Ett minus skulle ju kunna vara att jag nu ska äta resterna i tre och en halv vecka, och lukta vitlök och vara fisig hela tiden.

Spökpåsen

I flera år har den följt oss, den ack så läskiga spökpåsen. Den är av många här på gatan och på dagis tydligt förknippad med mellanpojken.

Funktionen har således varit att vara följeslagare till dagis. Regnkläder, stövlar, extra kalsonger, extra strumpor. På vägen hem har den ibland innehållit papperslappar från dagisfröknar. Jag tror att den för alla parter inneburit en logistiklättnad. Påsen ska med och följer med, och det blir ganska naturligt för alla parter att kontrollera innehållet.

På sätt och vis är spökpåsen mellanpojkens svar på min handväska. Då återstår bara en liknande lösning för mannen i hushållet.

Bara fötter

Jag tog fel skor. Jag har en promenadtur på bara någon kilometer drygt som jag företar mig nästan varje dag. Promenaden i sig är rutinmässig, jag kan nog gå den i mörkret utan ledljus. Målet är aldrig rutinmässigt. Kyrkogården famnar mig och öppnar mitt hjärta. Där finns det fysiska rummet för den inre längtan som måste ut.

Och i dag tog jag flip-flops. Flippisar är inte skor, bara något att ha ute i trädgården eller på stranden. Men nu glömde jag byta och upptäckte så fort mitt sällskap avvikit att det inte var skönt (fantastiskt att lite småprat med mysig människa kan få en att glömma det världsliga). Så en varm eftermiddag som denna var det bara att plocka av sig dem.

Promenaden blev lite långsammare än vanligt, jag går väldigt sällan barfota och det är ju lite gnälligt då att möta asfalten med mjuka fotsulor. Och precis där hände det något med den rutinartade turen. Den blev långsam, längre och reflekterande. Tankarna fick stanna hos min längtansälskling, vardagsroddandet fick vänta. Jag tänkte på att vara glad (skriver om det snart).

Mina fötter blev masserade och själen blev lite lättare. Så ta av dig skorna medan värmen fortfarande finns i marken. Gå något saktare, lev lite lyckligare.

Roligare avbrott

Det förra avbrottet pågår egentligen fortfarande, det kommer att vara länge. Men jag fungerar ändå, och fortsätter framåt sakta. Väntar. Och nu är det dags för ett nytt avbrott men den här gången av betydligt roligare karaktär. Det är ett sådant där avbrott från vardagen som vi alla behöver, men som jag och min familj inte har orkat på flera år.

Förra sommaren hade mellanpojken party. Det hade han bestämt. Det blev grannar och goda vänner och en trevlig tillställning. Men eftersom barnen var i centrum blev det ingen blöt tillställning.


Det hoppas jag på nu. Det kommer inte att regna, så det blir ingen blöt tillställning i den bemärkelsen. Men jag tror att vi kommer att fukta oss på insidan, en del lagom sparsamt, en del alldeles överdrivet. Och kanske några däremellan. Var och en efter lust, förmåga och anpassning.


Så detta tips är egentligen till mig själv. Möt människor igen. Fira när det ska firas. Det är ju roligt.


Och grattis världens sexigaste fyrtioåring - min man.

Lång sommar

Det är så lätt att göra höst tidigt i augusti. Jag hörde till och med någon säga det för fyra dagar sedan, att nu är det höst. Semestern är slut för många. Dagis, fritids och passa tider. H&M Rowells med sina vinteroveraller till barnen. Planera för yogakurs, träningstider och regnställ.

Och ute är det inte ens skymning klockan åtta på kvällen. Det är 23 grader varmt och hur fuktigt som helst. Det är sommar, kanske den allra bästa delen av sommaren eftersom det mörknar lite lätt om en timme och då kan jag tända ett ljus som höjer mysfaktorn.

Så här kommer några tips om hur du kan göra sommaren lite längre. Allra bäst är det ju om det är badväder non-stop i tre månader, men det har jag ännu inte kunnat ordna.

1. Åk på semester tidigt. Ett år var jag i Bulgarien i mitten av juni. Det var ingen höjdarresa, men jag kom hem solbränd och ganska mätt på värme. Och då hade sommaren inte ens börjat.

2. Åk på semester sent. I år ska vi till Legoland sista helgen i augusti och det känns definitivt som vi har mycket sommar kvar.

3. Gör som barnen. De badar när det regnar bara för att det är sommar.

4. Sitt ute på kvällarna även när det blivit mörkt. Så mysigt, nästan lite hemligt.

5. Köp både perenner och sommarblommor för halva priset och ofta ännu mindre i juli. På det sättet får du en blommande trädgård i augusti.

6. Var ute på dina raster på jobbet. Eller som i mitt fall, ta rast på jobbet.

Avbrott

Jag tänkte ägna ett par timmar åt min blogg, det brukar vara angenämt och ibland blir jag riktigt nöjd. Som vanligt innan jag börjar kollar jag av min iGoogle-sida för att vara uppdaterad. Och där har jag min vän Linas blogg. Det jag läser där får mig att aldrig vilja skriva en rad till. Det kommer jag att göra ändå, om ett par dagar. Men nu blir det en paus. På torsdag kommer ett nytt inlägg.

Idag får ni bara tipset att ta en paus när ni behöver det. Det gör jag nu.

http://linatroeng.blogspot.com/

My Wellington-boots

Jag var så illa tvungen att ta titeln på engelska. Ordet är bara oemotståndligt.

Företeelsen gummistövlar är väl inte lika upphetsande. Framför allt inte eftersom de kopplas ihop med regn, i värsta fall ihållande sådant. Som jag utan att gnälla alltför mycket måste få säga att vi haft den här sommaren.

Det finns ganska mycket mysigt att göra när det regnar, det återkommer jag säkert till en annan gång. Här kommer dock ett kort och enkelt tips, som många affärer också har greppat. Nämligen roliga gummistövlar. De gör regnet roligare. Så enkelt är det.

Mina Roxy-stövlar (tack syster yster) är vita med stora rosa och orangea cirklar på. Jag hoppar gladeligen i dem för att ta en tur i den våta trädgården. De gläder andra också. Det är ju alltid roligt.