4 augusti 2013

Den breda sorgen, del 3

När jag fick mitt första barn, fattade jag ingenting och kunde inte njuta av det. När jag fick mitt andra var det som en bomb i mitt hjärta och jag ville vara i det varje sekund. När Mellan var fyra månader togs det ifrån mig. Och honom. Jeppe blev sjuk och de närmsta två och ett halvt åren blev Mellans plats i bakgrunden. Jag saknar Mellans första år med mig. De försvann.

Jag står i köket med Mellan på höften. Det är sommaren 2004. Maken och Jeppe är på sjukhus. Vi har just bytts av och jag har längtat som en tok efter Mellan. Så fort jag kliver innanför dörren börjar jag längta efter Jeppe. Jag placerar Mellan nära min kropp och behåller honom där. Jag lagar mat i köket med Mellan på höften. Jag pratar i telefon och säger käcka saker som att det är ganska bra. Livet är ett helvete och jag slänger i en tvätt i maskinen med Mellan på höften. Jag längtar tills att jag ska få åka till sjukhuset igen. Till Jeppe. Men utan Mellan. Och ont i höften.