
På rummet där din benmärg hängdes upp på en droppställning satt en mycket sjuk liten pojke. Han spelade Vändåtta och Skitgubbe med en sjuksköterska medan din gåva flöt in i hans kropp. Pojkens föräldrar tittade förundrat på när inget hände under tiden det största av allt pågick. Efter månader av behandlingar, kräkningar, ångest, isolering och trötthet, satt vi plötsligt där och tittade på när din röda present helt odramatiskt tog plats i vår son.
Jag tror att du skulle bli ledsen om du fick höra att din gåva inte räckte så långt som vi alla hoppades på. Men du skulle säkert förstå att det inte berodde på det du gav utan att det bara inte gick ändå. Jag skulle vilja säga dig att du gav oss hopp. Du gav mig många dagar med Jeppe som jag inte skulle ha fått utan dig. Ett helt halvår fick han leva efter att du delade med dig av dig själv till honom.
Av hela mitt hjärta, tack för att du gav oss det.