Händelseträngsel

Och så, mitt i allt det onda och vardagens tristess, tvätthögar och trötthet, händer det miljoner saker på mindre än ett dygn. Vid tvåtiden i lördags packade jag in mig i bilen för att ta mig till S i Västerås och sedan vidare till L i Enköping för Visommist-umgänge. Väldigt medvetet exkluderar vi ibland man och barn och bara sätter våra behov främst. Om jag nu skulle berätta allt som hände på mindre än ett dygn som jag var hemifrån, skulle jag behöva hålla på i ett väldigt långt inlägg. Så jag punktar upp lite av det som hände istället:

* Jag pratade med min far i telefon och hade det förmodligen längsta samtal vi haft. Någonsin. Eller som jag minns i alla fall.
* Värmen stiger i Västerås när S kliver in i bilen. Det går inte att förklara, men hon är bara så varm och jag blir alldeles varm av henne.
* Vi möts hos L av henne och två spralliga pudlar i reflexvästar. Ni fattar hur larviga de ser ut? Hundarna alltså, inte L.
* C och H dyker upp. Vi är fulltaliga!
* H har med sig "Boken om Linn" med hundratals vackra bilder av Linn och hennes familj. En levande Linn. De ord jag valde till Jeppes senaste minnesannons "Hur kan något så stort förvandlas, hur kan man tappa orken att andas", blir smärtsamt verkliga. Hur kan Linn inte finnas hos oss?
* Värdinnan kommer med kvällens bästa förslag: hon ska laga mat medan vi bastar. Bra arbetsfördelning.
* Semi-italienskan S serverar Lambrusco - rött mousserande vin - medan jag och H konstaterar att magarna är här för att stanna.
* Söta S kan på något sätt väcka djävulen i mig och får min tävlingsinstinkt att vakna. Klart att vi måste ut nakna i snön!
* H gör snöängel med handduk på. Jag och S kyler ner fötterna.
* Nästa vända ut gör S också snöängel medan jag bara visar min bästa sida för de i köket - bara en epa-traktor och flanellskjorta fattas när vi moonar i bästa lantisanda.
* Vi äter god mat och diskuterar döda barn, levande barn och föreningsliv.
* Megaknasiga vovven Drutt sätter tassarna i mitt knä, och snart kommer vännerna avslöja att mitt avog mot hundar inte är så farligt. I alla fall inte mot dessa två skönheter.
* Vi sover gott och jag avslutar min lantvistelse med att backa som ett *** och fastna med ena framdäcket i snön.
* Jag och S gräver, knuffar, hackar, gasar och lyckas efter en halvtimme få upp bilen. Det var inte min förtjänst, S är inte bara varm utan också lugnare än värsta filbunken.
* Jag tänker på H stora delar av vägen hem, och tycker att Uppsala är alldeles för långt bort.
* En gigantisk gråtattack kommer när radion spelar Crazy Frog. Jeppe finns inte i baksätet som han borde utanför Arboga.

Och ja, bilden föreställer en snöängel. Jag gillar symboliken.