Extremt högt och otroligt nära

Ja, det är titeln på en film. En film om en pojke. Pappan dör i 9/11. Det är inte en film om att ta sig igenom sorgen. Nej, det är en film om att ta sig in i sorgen.

I en scen vandrar pojken fram och tillbaka i sitt rum med ångesten drypandes längs lemmarna. Vid ena sidan slår han händerna mot väggen, vänder, går mot fönstret och ser ut. Vandrar så med spattiga steg fram och tillbaka, tills det han ser rörelse i fönstret mitt emot. Han hugger tag i den yttre händelsen, ångesten släpper och agerandet tar vid.

Den scenen är så tydlig. Jag känner hela vägen in. Känner du igen dig?