Ja, jag valde tystnaden. I två dygn var jag helt utan telefon och internet. Och trots att några av mina kära oroades över hur jag skulle klara det, blev det lika okomplicerat som jag trott. I nästan två dygn var jag också helt tyst. I Birgittasystrarnas vård lät jag rösten vila. Jag lyssnade på systrarnas lovsånger, deras meditationer över döden och till klassisk musik under måltiderna. Men mest lyssnade jag inåt.Innan jag åkte tänkte jag att jag skulle fundera på Jeppe. På vad jag ska bli när jag blir stor. På mina relationer som måste vårdas. På fyrtioårskrisens alla våndor. På relationer som måste väljas eller väljas bort. På om det egentligen är ett val som jag kan göra. På förortslivets ytligheter. Jag trodde att allt skulle malas i mitt inre.
Så gick jag in i tystnaden. Det var enklare än jag trodde, att bara vara. Så jag gick in i tystnaden och lyssnade. Vad hördes inne i tystnaden? Det enda som hördes var Jeppe.
Inlägg
Hej.. Birgitta här... hon det blonda knasiga yrvädret... Jag funderade mkt i tystheten och letade...fanns ingen där... men jag kom på vad jag vill jobba med när jag är stor. Jag har så många tankar o funderingar som jag hoppas jag får dela med dig, både djupa, roliga och lite smått galna. Säger som jag alltid gör... ROCK ON! Hörs, kram
SvaraRaderaSara, du skriver så fantastiskt vackert! Jag kikar in här i princip dagligen för att se om det kommit någon ny fundering från dig. Alltid så tänkvärt och vackert. Och väldigt ärligt och personligt skrivet. Det känns som en ynnest att få ta del av dina tankar och din sorg. / Christin
SvaraRaderaHej där. Jag är helt tagen av din blogg. Jag har precis hittat hit och tårarna har runnit ett antal gånger då jag läser...Ett stort tack för att du delar med dig. Mvh! /AnnaMalin
SvaraRaderaTack! Främmande men ändå nära kvinnor som kommenterar min blogg på detta sätt är inget annat än en ynnest!
SvaraRaderaKram!