Jag fick den här filmen i lördags. Sedan dess har jag funderat över vad jag ska skriva. Men det går inte, du får fakta rakt upp och ner istället.
På filmen ser du mig skymta bredvid barnvagnen. I den sitter min Mattias, ett halvår gammal och det mest bedårande jag någonsin sett. Bakom kamera finns min goda vän Kenneth. I tältet ser du Elis, Jeppes bästis. I blå keps, med Oncovin-snett öga och kortisonsvullet ansikte, ser du världens finaste Jeppe.
Jag har en filmsnutt på Jeppe sedan tidigare, från hans dop. Det här är första gången jag ser honom i livet som den lilla människa han var, sedan den 8 juli 2006. Vad ska jag säga?
Inlägg
Det finns inga ord, tårarna forsar när jag ser filmsnutten! Så otroligt härligt att se honom, underbara Jeppe. Det känns bara så sjukt och surrealistiskt att någon kan finnas och sedan inte finnas mer ...
SvaraRaderaMånga kramar till dig, underbara Sarah <3
Det slår mig att det är första gången jag ser honom. Obegripligt att jag inte tidigare har gjort det, men så är det. Det är först nu jag ser honom levande och ändå har han varit det hela tiden.
SvaraRaderaMia
Ja, alltid. Stor kram
SvaraRadera