19 januari 2016

Boktips: "Murkronan" av Vibeke Olsson

Vibeke Olssons "Molnfri bombnatt" ligger på min och många andras topplista över bästa böcker. Olssons andra böcker håller också hög kvalitet. Nu har jag med öronen läst "Murkronan" och blivit berörd, glad, ledsen och upplevd.

Det romerska paret Paulus och Justina utgör kärnan i romanen. Om du läser med öronen, läses kapitlen om vartannat av Torsten Wahlund och Iréne Lind. De läser båda två med närvaro och emfas, utan att tappa tempo och flyt. Jag tror att läsupplevelsen förstärks betydligt vad gäller läsarens relation med karaktärerna av detta. Olssons teknik med upprepningar förstärker de avgörande händelserna. Upprepningarna fungerar som stående epitet, fast på händelser istället för karaktärer. Det är fantastiskt att författaren kan skriva dessa upprepningar utan att de blir upprepningar.

Paulus och Justina är människor. Ofullständiga människor. Och om detta handlar "Murkronan". Hur kröner du ditt eget liv med segerns pris, om du saknar framgång? Justinas trasiga livmoder och Paulus avsaknad av ärelystnad formar deras liv i en tid där kvinnans primära roll var att föda barn och mannen skulle vinna krig och döda utan ånger. De får ändå ett barn och Paulus dödar, men inget av detta gör dem till de människor de tror sig ska vara. Det är ett sökande i tron, på gudar, Gud och varandra. Det handlar om att försonas. Med gudar, Gud och sig själva. Det handlar om kärlek.

Recensionen i Svenska Dagbladet ger en helt annan bild. Och jag tänker på barnlöshet, vad jag vet om det. Jag tänker på att sörja ett barn och vad jag vet om det. Jag tänker på hur jag ser på framgång och kärlek. Och ser att läsning som alltid är ett resultat av vem jag själv är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar