Perspektiv

Jag står och tittar ut genom det lilla köksfönstret ut mot den stenlagda gården. Huset är gammalt, det flyttades till sin nuvarande plats efter den stora stormen 1902. Dagen är överraskande varm och skön, det blev en extra sommardag.

Utanför fönstret sover min bebis i sin vagn. Sexåringen sitter mellan den lilla byns vackraste kvinnor. Den ena av dem är vithårig, lite rund och hela 75 år ung. Hennes liv, det lilla jag vet, är som en äventyrsberättelse, fast långsamt berättad. Den andra av dem har bott nästan hela sitt liv på denna gård, de senaste 30 åren i det röda gavelhuset som bakåt i tiden hyst både höns och tvättstuga.

Hon går inte ofta ut, men när småbarn kommer på besök, som idag, sitter hon i en och en halv timme ute i solen och berättar om huset och dess tidigare invånare. Det är en fröjd, nästan som en saga, att få sitta där och lyssna på historien i nutid.

Den lilla gården med dess två hus har alltid haft samma adress, och en brevlåda. Men för några veckor sedan damp ett brev ner från Skattemyndigheten. Gavelhuset har numera ett eget nummer. Damen boendes i huset skrattar när hon berättar att hon för första gången i sitt liv fått egen adress.

Undrar om vi ska köpa en brevlåda till henne när hon nästa gång fyller år? 97 år.