PSP

Jag ville egentligen inte att han skulle ha ett PSP (Playstation Portable). Han har ärvt en spelkonsoll av sin storebror och spelar mer än gärna Lego Star Wars framför teven i sitt rum. Vi begränsar det, och han accepterar det, men det är en lockelse och lite jobbigt är det med allt swooshande och swischande som lätt väcks upp i samspel med andra sexåringar. Så ytterligare ett spel verkade onödigt.

Men sommarens resor är långa och även om han har klarat dem bra förut, med hjälp av kritor, högläsning och legogubbar, bestämde vi oss ändå för att köpa ett begagnat bärbart spel. Ett PSP blev det, och kompletterades med Lego Indiana Jones, till barnets oerhörda glädje.

Och resorna blev så behagliga. Några färre kisspauser än det annars skulle ha blivit. Bebisen gnällde ju ändå, men det får bebisar göra när de inte gör annat än sitter fastspända i en bil. Maken, som behöver vara stor, stark och manlig, körde gärna sin familj genom det långa landet vi bor i. Sexåringen spelade. Och mamman då? Hon läste. Mer sträckläsning än hon har kunnat ägna sig åt det senaste året. Och hon tog sig en lur då och då. Rätt skönt alltså.Och eftersom resorna hade ett mål, fanns tid också för umgänge och mys. På något sätt blev alla lite nöjdare. Inte minst mamman. Som inte ville köpa vare sig pool eller PSP, men ändå var den som fick mest semester för pengarna.