5 oktober 2010

I hjärtat

Mitt hjärta har fem rum. Ett för oss var. De är alla sammanbundna med miljoner små kärl och nerver, även om de är tydligt åtskilda från varandra. När ett rum skärs bort, blir alla sammanbindande trådar avklippta. Mitt itu. Men de försvinner inte utan i trådarnas ändar sipprar alltid lite blod och vid ansträngning pumpar blodet skoningslöst ut i tomma intet. Min kärlek till Jesper finns således alltid kvar men dräneras på kraft hela tiden. Det öppna såret är ju förbundet med oss alla och alltså påverkas de andra rummen av min kraftlöshet. Det blir mindre ork att älska de andra. Inte för att jag bara älskar Jeppe utan för att vi alla sitter ihop och vi alla blöder lite i ändarna av oss själva.

2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och så sant! Jag förundras alltid över hur du lyckas hitta alla dessa målande beskrivningar =). Stor kram till er alla!

    SvaraRadera
  2. Kram till dig själv och alla dina fem rum som du också bär och vårdar.

    SvaraRadera