Mitt ytliga jag

Vid dagislämning kom den första: "Vad fin du är, Sarah." Till lunch kom nästa. Precis vid helgens inträde, när jag går mot cykeln, kommer den tredje. Den kom också med: "Du är en medarbetare i världsklass." Nästan hemma kom den fjärde. Fast mer med ord som "skitsnygg". Det funkar också. Fyra på en dag. Det är världsklass. Och om jag inte vore jag, skulle det räcka med ett kaxigt blogginlägg och en njutbar fredag. Men såklart måste jag ju analysera detta, att bara njuta vore för enkelt. Lite tillkrånglat, s'il vous plait. Varför idag? Samma tråkiga hårspänne som många dagar. Lite för lite smink, som de flesta andra dagar. Samma rassel på armen som nästan alla dagar. Jeans. Men så tog jag pumps, det har ju varit sommar idag. Det är inte varje dag, inte heller chockerande olikt mitt vanliga jag. Och så, det som kanske avviker. En blus. Av det sötare slaget. Och då blir jag fin. Men vad fan, jag gillar mig bättre när jag tror att jag är lite avslappnat rockig. Lite cool. Så att mina två, rätt blygsamma tatueringar nästan syns genom kläderna. Så det här blir lite förvirrande. Ska jag gilla mig själv som jag? Eller ska jag njuta av att andra gillar mig? Ärligt? Både du och jag vet vilket svar som är mest politiskt korrekt. Men ärligt?