En stilla, långsam längtan ligger runt min mage. Jeppe ligger där och blir alltmer död. Tillvaron blir därmed ganska behaglig och mina ögon klarar av att se annat. Hela denna helg har och den förra har ägnats åt relationsprat. Både bakåt och framåt har diskuterats. Och nuet. En svag känsla av att kunna vara exakt här och nu har anats. Det är mäktigt fõr mig som inte sett röken av Carpe diem sedan februari 2004.
Så, mitt innerligaste och mest ödmjuka tack till er som gör detta möjligt. Jag är i sanning välsignad.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inte bara du Sarah, inte bara du...
SvaraRaderaVi i din omgivning är också sannerligen välsignade som har fått träffa och lära känna dig.
Pöss Marianne