Köttkvarnen

Det här är min 40-årskris:

Köttkvarnen är stor och klumpig med ett rejält trähandtag. I den slemmiga ovandelen, med alldeles för liten öppning, stoppar jag ner fina relationer, händelser och egenskaper. Slamsiga rester av vänner från förr. Nyvunna kärlekar med lätt brända kanter. Smakbitar med essenser som skär sig. Sorgebarnet, hjärtebarnet och livets stora kärlek. Allt som är gott, allt som smakar skämt och äckligt, allt trycker jag medelst handkraft ner i köttkvarnens tomma innandöme.

Jag vevar, hårt och maniskt. Som en besatt sliter jag runt det omfångsrika innehållet. Jag hittar hela tiden nya grejor som måste tvingas ner i kvarnens glupande hål.

I andra änden är det än så länge helt tomt. Ingen finmalen färs. Ingen korvsmet med lagom mycket sälta. Bara tomt.

Men det kommer väl. Det ska bli mycket spännande hur det blir. Vem du blir. Vem jag blir. Vad jag vill.