De tidigare drömmarna har varit dramatiska och innehållit stora mängder vatten. Jag har sprungit med stora flodvågor jagande efter mig. Jeppe har stilla drunknat medan jag bara handfallen tittat på. En person - som är viktig för mig på ett helt annat sätt än Jeppe - har varit med i drömmarna och sprungit med mig utan att kunna hjälpa mig.
I nattens dröm var jag i en stor lägenhet med lång korridor. Jag kommer inte bli förvånad om mina vänner Pias och Jonas' nya lägenhet ser ut ungefär så när de flyttar in där efter sommaren. Längst bort i drömmens korridor finns ett badrum, ljust och vackert, med badkar. Inte helt olikt Viktors och Amandas badrum som visades i en intervju med dem häromdagen. I drömmens badkar sitter Jeppe, blek och kortisonstinn men bubblande glad. Och inte helt olik lillebror Sigge som ofta sitter i badet hemma och pratar om livets väsentligheter med mig eller Klas.
I drömmen hör jag Jeppes röst. Som jag har längtat. Som han babblar det barnet. Jag grejar med något, sminkar mig kanske, och pratar med Jeppe. Det ringer på dörren och jag går den långa korridoren fram och öppnar dörren. En vän till mig står där. Hen har aldrig träffat Jeppe. Vännen går genom korridoren långt framför mig och hinner in i badrummet långt innan jag själv är framme. Hen pratar med Jeppe, snicksnackar lite om något jag inte hör men tonen är glad. Vännen kommer ut ur badrummet, håller mig om axlarna och säger: "Det där barnet mår inte bra." Vännen tar mig i famnen, kramar mig länge och varmt. Det finns så oändligt mycket tröst i den där kramen. Jag stannar mycket länge i den där famnen.
Jag vaknar med trösten i mitt hjärta och Jeppes röst innanför. I dag är dagen efter en dröm, tårarna av längtan ligger på lut men också glädjen av ljudet från min babbliga unge i badkaret.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar