27 juni 2011

Fem år sedan



5 kommentarer:

  1. Fy fan, Sarah.
    Här sitter jag och tycker synd om mig själv för en vänskap som sprack då jag fick cancer.

    Där sitter du med en helt annorlunda sorg som inte går att ta in för oss som inte varit där.

    Här rinner i alla fall tårarna nu.
    Så vacker han är.

    Så ofattbart.

    Du kan aldrig bli hel igen va...

    Det blir ett annat liv.
    Ett annorlunda liv.

    Vill krama om dig.
    OCh du vill kanske kräkas på mina ord och har all rätt i världen att radera vartenda ett av dem.

    Varför.

    Det här livet är bara en testversion.
    Så måste det vara.

    SvaraRadera
  2. Din blick på översta bilden säger det mesta. <3

    SvaraRadera
  3. Det där är kärlek i sin renaste och starkaste form... Du är otrolig som trots allt, ja, orkar.

    SvaraRadera
  4. Kikar in och säger att jag tänker på dig och din familj.

    Vet inte om du tror på något efter detta liv,
    men jag gör det.
    Allt ändrades då jag blev så sjuk och i går fick jag än en gång bekräftat att dom finns där och väntar på oss.
    Vi ska bara leva färdigt de dagar vi fått oss tilldelade först.

    Den varmaste kramen till dig.

    SvaraRadera
  5. Tack, snälla ni, för att ni tror och för att ni delar er styrka med mig. På bloggen ser mitt liv säkert rätt jobbigt ut, och det är det såklart ibland, men jag lever med sorgen tillsammans med glädje, kärlek och allt annat som hör livet till. Jag hoppas att jag kan dela med mig mer av det också! Och att ni vill vara med då också.

    SvaraRadera