Så tacksam att det var jag och inte min son som fick gå igenom allt. Tacksam att jag har min son i mitt liv.
SÅ jävla orättvist att du inte har det. Jävla jävla livet. Vet att allt kan ändras på en sekund. Det är nog därför det är så mycket mer smärtsamt och mindre roligt att leva numera. Med rädslan på axeln och vetskapen att det enda vi har är just nu. I denna sekund.
Skäms för att du har min blogg under din flik "fina bloggar". Jag är bara en bitterfitta utan viktig anledning just nu. Det jag skriver är så fruktansvärt larvigt att ens få ner på pränt då jag har dina ord i en blogg bredvid. Ändå måste mina ut.
Varma kramar som jag vet inte hjälper ett dugg för dig i detta nu.
I min blogg berättar jag om det stora och lilla i livet. I mitt liv. Ur mitt perspektiv. Det blir lite film, böcker och sådant men kanske mest om livet efter Jeppe. Du är välkommen att dela detta med mig.
Fruktansvärt.
SvaraRaderaJag bara storgråter.
Så tacksam att det var jag och inte min son som fick gå igenom allt.
Tacksam att jag har min son i mitt liv.
SÅ jävla orättvist att du inte har det.
Jävla jävla livet.
Vet att allt kan ändras på en sekund.
Det är nog därför det är så mycket mer smärtsamt och mindre roligt att leva numera.
Med rädslan på axeln och vetskapen att det enda vi har är just nu.
I denna sekund.
Skäms för att du har min blogg under din flik
"fina bloggar".
Jag är bara en bitterfitta utan viktig anledning just nu.
Det jag skriver är så fruktansvärt larvigt att ens få ner på pränt då jag har dina ord i en blogg bredvid.
Ändå måste mina ut.
Varma kramar som jag vet inte hjälper ett dugg för dig i detta nu.
Jo, det hjälper visst! Och din blogg är rolig, sorglig, tramsig och fin. Precis som livet. Kram!
SvaraRadera