Såsiga turister

Auckland är fint men kom nog inte till sin rätt under första delen av dagen med regn, byggarbetsplatser överallt (de verkar bygga en tunnelbana på denna porösa vulkanstad...) och rätt så såsiga Lombrants. Men Sigge lyckades i alla fall shoppa för julklappspengarna från farmor och farfar. En superfin SailRacing-hoodie:

Eftermiddagen blev desto mer spännande. SkyTower mitt i Auckland är inte byggt för annat än just att vara ett torn mitt i Auckland så att turister har något att lägga pengarna på. Så efter en fabulös McDonald’s lunch/middag skulle alla de andra tre i familjen sky walka 200 meter upp i luften. Sigge visades dock vara för lätt. Åldersgränsen var 10 år och ändå fattades 6 kg för att han skulle få gå promenaden. Vi åkte istället upp till högsta utsiktsplatsen för att kunna se de andra två. Det var tur att Sigge höll mig i handen under hissturen. Jag är inte särskilt kaxig i en panoramahiss ens på ett hotell med fem våningar.

Efter en stund kom de, våra killar som gått in i fel tv-serie - Orange is the new black - utpromenerandes på avsatsen. Jag satt på knä på golvet och försökte fota och filma mellan galler. När Mattias ställer sig på kanten och lutar sig bakåt, slutade jag nog att andas en stund. Jag fattar inte hur han kan vara så cool. Klas är också modig som tusan men en ser att han är spänd och nervös. Mattias däremot bara gör. Det här gamla bloggverktyget klarar inte filmklipp så jag lägger ett på Insta eller Fb istället.

Det är tur att det finns läskeblask att lugna nerverna med. I morgon tisdag ska vi hämta ut husbilen och lära oss den. Lite internet-detox står nog också på agendan. Min gissning är att det blir svårast för mig och Sigge.