Tomas, älskade Tomas

Ingen poet, av dem jag läst, fångar min sorg såsom Tomas Tranströmer. Ett Nobelpris är det minsta han kan få, men gör honom stor i världen. Mitt allra ödjukaste grattis.

"Minnena ser mig
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande."