Sorgen mäter mig uppifrån och ner. Jag står inte ut. En 36-åring misstänks ha våldtagit en treårig flicka. Och sin dotter. Och sin son. En bebis dör under oklara omständigheter, pappan misstänks men frias. Nyheternas ångest flimrar. Jag står inte ut. Jag är utan hårda kanter, utan hud.
Kan du låna mig lite av din hud? Så att jag står ut?
27 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag konfronteras dagligen med grymheter som finns runt om oss. Jag skulle behöva en pansar men har inte ens någon hud. Jag flyr in i min grotta och slickar mina sår. Förtvivlat ibland.
SvaraRaderaSarah, om jag hade en hud skulle jag låna ut den till dig. Jag lovar.
Och Sarah, jag behöver dig. Som du är, utan hud. Och du får mig.
Finaste Sarah (och Lotta)
SvaraRaderaNi får min hud som omhuldar er när ni vill. Livet är grymt och man kan inte ta till sig allt runt om kring för att själv kunna leva. Men fina människor runt omkring sig gör att det kan vara lite lättare att andas ibland. Kramar i massor till er båda
Marianne
Tack gulliga underbara Marianne.
SvaraRaderaSarah, om du vill kan du få låna min hund ett tag i stället. Eller min sköldpadda, som ju har ett pansar till hud.
Kram
Nu kommer jag och lägger mig i, som aldrig kan få ner några vettiga ord. :) men Lotta du skulle kanske ha skickat giraffen till Sarah istället för till Kolmården, han har ju också mycket hud. Kram till er alla i massor!
SvaraRadera