En rolig baksmälla

Det trodde du inte, va? Inte jag heller, men det finns faktiskt en rolig baksmälla. Eller rättare sagt just den där Baksmällan. Självfallet existerar den inte i verkligheten, eller åtminstone inte i min verklighet, den där roliga baksmällan. Nej, det är en film. Den fick schyssta recensioner sin gräsliga titel till trots och jag tänkte se den. En granne sa att den var bra. Min bästa filmkompis sa att den var dålig. Och alltså lades den på is.

Men så av en tillfällighet hamnade vi framför den en fredag kväll, maken och jag. Den är inte rolig på det där putslustiga sättet. Det är inte snubbel-humor (jo, faktiskt lite). En hel del under bältet och en vansinnig mängd minnesluckor innehåller den. Tuttar och kiss och bajs finns det också stråk av. Det borde ha blivit något åt American Pie hållet, men eftersom tavlan med den slaskiga ramen har fyllts med vänskap, trofasthet, ärlighet och kärlek så blir den något annat. Den är lite mörk, men på det rätta sättet.

De flesta skådisar är ganska anonyma sedan tidigare men ett och annat känt ansikte dyker upp, bland annat Mike Tyson som sig själv. Mycket roligt! Och missa för allt i världen inte eftertexterna, där får du veta allt du undrar under hela filmen.