Semesterläsning

Denna värme kräver en god bok. Tjock ska den också vara. Den ska innehålla spänning, skrönor, sorg, svek och sug.

Tänk en sådan tillfällighet att jag har en sådan roman att tipsa om då!

Jag har just avslutat den 700 sidor tjocka berättelsen. Min man har läst den före mig, och tyckte att den var ganska tråkig, i alla fall på mitten. Eftersom den handlar om hav och sjömän, var jag då tveksam. Det är definitivt makens område och längtan, och inget som jag lockas av. Men ändå, Vi, de drunknade är en snackis och måste således läsas.

Och den är inte tråkig. Den är varm och kall. Den är långsam och snabb. Den är skrönig och realistisk. Kanske påminner den mig om min favorit alla kategorier - Hundra år av ensamhet - eller kanske är den helt enkelt en ny klassiker. Jag kan känna igen mig i längtan bort, som samtidigt är ett sökande efter hem. I romanen kommer inte alla hem, men hittar små bitar av sig själva på vägen. Eller små bitar av varandra. Ja, det känns lite som livet självt. Denna ständiga resa och längtan.