Den vackra stölden

Jag har tjatat om den här. Hemma, på jobbet, på Facebook och lite varstans. Jag läser ju mycket så det är inget förvånande att det ibland dyker upp ett och annat guldkorn. Tidigare i år talade jag mig mer än varm för Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv. Den rekommenderas varmt för dig som vill ha något annorlunda, en ny värld som du alldeles säkert inte mött förut.

Men den boken jag vill tipsa om nu, utspelar sig i en alldeles för bekant miljö, andra världskrigets Tyskland. Men flickan som stulit mitt hjärta återfinns inte i judiskt getto eller koncentrationsläger, utan i en alldeles vanlig tysk by. Där naturligtvis ingenting är som vanligt. I den byn finns en boktjuv, en gömd jude, en pojke som sent omsider får sin kyss och en pappa med gränslöst mod och gränslös kärlek.

Berättaren är Döden själv, och således avslöjas en del av handlingen i förväg. Och ändå, trots vetskapen om det som komma skulle, grät jag riktiga, ymniga tårar när pojken till slut fick sin kyss. Men uppriktig saknad läste jag de sista sidorna. Jag ville inte säga farväl till dessa människor. Så för att leva med dem ett tag till, uppmanar jag dig att läsa Boktjuven av Markus Zusak. Hör av dig sedan och dela upplevelsen med mig.