Men så kommer en klok vän och citerar en annan, förmodligen också mycket klok, människa:
"Detta är livet, allt annat är bara skyddad verkstad."
Jag skulle göra allt för att få leva i en skyddad verkstad. Men det gör jag inte. Och därför skriker jag ur mig nu:
DET GÖR ONT!
Är du med mig? Får jag ha ont med dig? Då kommer jag också att vara glad med dig. För det är också livet.
Inlägg
Klokt att du skriker ut det, smärtan är inte mätbar den är så stark att den kan krossa ett hjärta. varför låtsas om nåt annat? faktum är att ialla fall jag mår mycket bättre efter en period då jag tillåtit mig må RIKTIGT dåligt, efteråt kan jag må riktigt bra och verkligen känna glädje! Låt allt få plats både glädje och sorg, det är ju så våra liv ser ut.
SvaraRaderaHos mig får du gärna både skratta och gråta Kramar Lina
Jag kan bara hålla med Lina. Jag tror inte att människor runt omkring dig skulle ta illa upp om du visade att du sörjer och har ont. Genom att inte visa det så ramlar det bort i den periferi som tillhör de runt omkring, i sorgens utkant. Dessutom, genom att skrika på öde platser och inte mitt bland de som ser dig, så ger du inte dig själv utan delar av dig själv. Jag kan bara prata för mig, men om jag inte får hela Sarah, vad får jag då? Dessutom vill jag ge hela Mia tillbaka. Jag tror på att tänka utifrån sig själv och mitt inre säger att jag vill veta allt om de som står mig nära. Då tar jag förgivet att även de vill göra samma tillbaka. Naivt? Nej, mänskligt.
SvaraRaderaDet är klart att du ska ha ont med mig. Självklart. Annars är det ju inte på riktigt.
SvaraRadera