Och så tvärtom

Och så är vi en familj som alla andra. En familj på fyra personer på en alldeles vanlig camping, en alldeles vanlig semestervecka någonstans i Sverige. Inget syns på oss. Inget fattas. Vi är som dem. Och de är som oss. Deras ont syns inte heller.

Och det är nästan värre. När till och med jag själv kommer på mig med att inte sakna Jeppe. Här har han aldrig varit och här fattas han inte heller. Ja, det är mycket, mycket värre. Att han inte finns.

Det är därför jag alltid vill hem när jag är borta.