mellankillen och minsting pratat om storebror idag, just när jag konstaterat att Jeppe inte finns här. Kanske kan Jeppe få ta plats hos dem, när jag inte tar hela honom själv?
Minsting gungade, för hundrafjortonde gången, och sa:
- Mamma, jag sjunger för Jeppe.
- Jaha, sjunger du "Blinka lilla"?
- Nä, Eric Saade, svarade snart-treåringen och mimade med slutna ögon och gjorde några Popular-moves i babygungan.
Lite senare, efter fotbollsmatch med tillhörande geggamoja, skulle minsting spana in en gräsklippare. Det må vara livsviktigt för en del, men jag och mellanhjärtat slog oss ner på asfalten en bit bort. Han frågade vad som hände när Jeppe dog.
Jag berättade om Jeppes hand i min, jag berättade inte att jag ville ligga hos Jeppe men att han hade för ont för att vara nära. Jag berättade om Jeppes inandningstag som slutade komma och om bröstkorgen som sjönk ihop. Han frågade om jag blev ledsen. Jag svarade ja. Men berättade inte om ångestskriket och den omätliga skräcken som infann sig när Jeppe blev stilla. Helt stilla.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Inlägg
Du skriver som vanligt rakt in i ett mammahjärta och jag hittar inga ord ♥
SvaraRaderaTack snälla du! Kram Sarah
SvaraRaderaNej, det finns inga ord. Men jag känner. Precis och rakt in. Kram
SvaraRadera