Scrapbooking är den moderna knypplingen. Alltså höjden av töntighet. Det är så konstigt att jag känner folk som scrappar, och de är inte alls särskilt nördiga. Men det är ju i alla fall under min värdighet att ägna mig åt slikt.
Nästan. För på inspiration av en av dessa fantastiska vänner jag envisas med att tjata om, gör jag numera egna kort när någon fyller år eller förtjänar att hyllas av någon annan anledning. Kortet som väckte denna för mig ovanligt kreativa ådra, var en inbjudan till fyrtioårsfirande. Svagt rosa, vackert band och en liten dekoration. Texten var printad datautskrift. Enkelt, vackert, varmt.
Till mitt stora förtret missade jag festen - jag låg i feber - som naturligtvis var fantastisk. Men ett tackkort fick jag ändå. Lika vackert var det. Så började det. Och när jag gör det är det självfallet inte töntigt, bara kreativt.
Enkla enfärgade kort. Svart snöre av det grövre slaget. Gnugg-bokstäver. Bokmärken. Scrapbooking-dekorationer i form av tårtor och paket. Lite av barnens klistermärken. Lite av varje. Det enda som behövs särskilt är tunt klister, särskilt avsett för detta. Man blir så ledsen av fuktbubblor på vackra saker.
Svårare än så är det inte. Vackert. Varmt. Uppskattat. Lite som vännen som inspirerade.
Inlägg
Där håller jag med dig helt och jag skulle dessutom säga att scrapbooking är något helt annat än det du beskriver. Scrapbooking är när man sätter så mycket skit och tjafs runt ett kort så att man måste leta länge för att se själva kortet. Du kan dessutom inte urskilja en färg på det, eftersom alla larviga saker runt omkring stjäl uppmärksamheten.
SvaraRaderaNej, minimalistiskt med saker som lyfter fram kortet är den sanna melodin. Det är inte töntigt, inte nördigt och framför allt inte scrapbooking! Kom och se i mina fotoalbum så får du se!