Bebisdjungeln

Det är tio år sedan jag var gravid första gången. Vad tacksam jag är att den kommersen som omger detta tillstånd var något mindre då. För det finns ju i första gången en osäkerhet som lätt yttrar sig i påverkan. Om det hade saluförts napphållare, flaskvärmare och andningslarm då, hade jag säkert köpt det.


Nu, tio år senare, har jag återigen ett litet stjärnskott i min famn. Jag är nu lite säkrare i min roll som förälder, viktigare är nog att jag är säkrare i min roll som människa. Att inte hela tiden göra perfekt är okej.

När Jeppe var bebis gjorde jag grönsakspuréer. Inte för att jag var tvungen, utan för att jag hade tid och ville göra det bästa för min son. Med Tias fanns det inte en chans eftersom vi spenderade mycket av tiden på sjukhus med storebror. Och Tias mår alldeles utmärkt idag, trots att han är uppvuxen på färdigmat. Nu känns det dock desto viktigare att ge honom hemlagat och grönsaker. Därmed inte sagt att pizza och hamburgare inte kommer hem till oss, för det gör det och det uppskattas av både stora och små.

Så denna gång ger jag bebisen burkmat utan skrupler. Inte ens kostnaden bekymrar mig, det är värt varenda öre.

Och allt bebisen behöver då? Jag har unnat mig och min familj en ny barnvagn, annars har vi glatt tagit emot begagnat från omgivningen och till min glädje kommer saker tillbaka som vi lämnat ifrån oss efter Jeppe och Tias. Jag har konsekvent gett bort saker efter varje barn, inte för att jag är så himla generös, utan för att jag varit säker på att inte få fler barn. Det är bra att man inte får bestämma allt på en gång!


Just denna dag njuter jag av gröt på burk (som jag trodde var apäckligt tills någon bevisade motsatsen för mig), majskrokar och inte minst, välling på tetra. Inte äter jag dem själv, nej, men det är en njutning att göra annat än koka mat.