M

En av de goda vänner jag nämnt tidigare har kommit längre än jag. Det i sig är ju inte så konstigt, det har säkert du med. Men nu menar jag i ett alldeles särskilt avseende. Ett område som jag själv tänker ofta att jag ska bli bättre på, men inte lyckas så bra med. Sådant viktigt, som vi alla måste bli bättre på vare sig vi vill, orkar, kan eller inte.

Hon säger till mig: "Sarah, jag tycker att du är så klok." Eller: "Vad jag är glad att vi är vänner."

Jag har tänkt detsamma många gånger, om ganska många saker. Om många människor. Du tänker också rätt ofta att någon har en snygg tunika. Eller fin färg på håret. Läcker rumpa. Kloka idéer. Varm omtanke. You name it. Men hur ofta säger du det?

När jag träffar M blir jag ibland lite generad. För väldigt få av oss är vana att få uppriktiga komplimanger rakt upp i ansiktet. Jag blir lite ställd. Och uttrycker tyvärr inte min ömsesidiga uppskattning.

Och det är där jag vill visa på ett alternativ. Medan vi tränar på att dela med oss av våra positiva tankar, kan vi plocka fram telefonen. Okej, det är en B-variant. Kanske lite fegt. Men det blir sagt. Skicka ett SMS.

Jag är säker på att M blir glad för att jag tycker om henne också. Även om jag inte är lika modig, vacker, stark och klok som hon. Även om jag tar en enkel väg, tror jag att hon blir varm i själen över att jag messar min uppskattning till henne.