Livstidsgåva

Första julen efter Jeppes död är så gott som blank. Det låter ju väldigt dramatiskt det där. Men om du tänker efter, så är det troligtvis så, att inte heller du som inte förlorade ditt barn i cancer år 2006, kommer ihåg så noga vad som hände just den julen. Det är ju så det fungerar. Och ska fungera. Jag gråter inga floder för att jag inte minns hur det var när något av mina andra barn lärde sig gå eller fick sina första tänder. Men med barnet som är borta, kan inte minnesbanken fyllas på, och det är således sorgligt att man inte minns allt.

Det jag ändå minns av julen 2006 är två tavlor i tyg, broderade av tygkonstnär Zaiga Östlund. Ja, det låter ju fint så där i största allmänhet. Men om du tittar riktigt noga så ser du, att det hon broderat är två av Jeppes teckningar som nu aldrig kommer att blekna.

Den ena är en streckgubbe flankerat av ett spöke, vilket ger en ganska snygg symbolik så här i efterhand. Spöket avbildades ofta sista halvåret, och bästa vännen L hade också den bilden i den dödsannons hon hade efter Jeppe.

Den andra är till lillebrorsan, och Jeppe ritade den här till honom på namnsdagen i februari 2006. Det står:
JAG TYCKER OM DIG
JESPER MATTIAS

Jag tror att många, döda barn eller inte, skulle kunna glädjas åt en sådan här gåva. En gåva som varar ett helt liv. Tack för det, syster min.