Pseudoproblem

Jag har visserligen haft turen att inte uppleva något krig. Jag har också möjligheten att äta betydligt mer än jag behöver. Trots det är jag säker på att jag kan skilja på problem och problem.

Det finns riktiga problem. Typ krig, svält, att ens barn föds med cerebral pares eller att, gud förbjude, ens barn dör i cancer.

Det finns vardagliga problem, som naturligtvis också är riktiga, men som kan upplevas som mer eller mindre problematiska beorende på dagsform och övriga erfarenheter inom området. Där tänker jag mig att den trasiga diskmaskinen hör hemma.

Det borde ju räcka för att fylla ens kvot med problem. Men nej då, inte i mitt fall. För si då uppfinner jag ytterligare problem. Och eftersom jag uppfinner dem, är de egentligen inga riktiga problem och jag kallar dem därför pseudoproblem. Jag har två sådana och i dag ska jag berätta om det ena.

Mitt ena pseudoproblem är att jag har för mycket grejor. Mycket av min lediga tid går åt till att rensa eller städa bland dessa saker som jag inte använder, inte vill ha och inte ens begriper hur de hamnat i mitt hus. Lösningen är enkel. Släng skiten. Och jag borde således ha ett problem - pseudoproblem - mindre.

Men så plötsligt en dag så finns sakerna där igen. Och våndan och irritationen också. Det gör mig galen. Ett problem som inte är ett problem, återkommer med samma säkerhet som bensinräkningen bara veckor efter att jag har löst problemet som inte är ett problem.

Och detta ägnar jag stora delar av mitt liv åt. För en gångs skull saknar jag ord för hur i-landssjukt detta är.