Något att leva för en liten stund

Jeppe slutade äta i omgångar. Under sista året löstes det mest med att han fick sondmat genom den förhatlige knappen i magen. När han åt dåligt, kunde jag tänka mig att göra ganska mycket för att få honom att äta något. För att få se honom njuta av en god smak.

Under hans sista veckor i livet fick han äta det han ville, eller inte ville. Och det blev mest det, att han inte ville. Men så en dag fick vi av en god vän dessa kakor. I vår familj går de under namnet Evas kokoskakor, efter den som gav dem till oss. Jeppe åt säkert något efter dessa, jag minns inte. Men dessa är de sista jag minns att han åt med glädje, och tog om.

De är sprängfyllda med kalorier och sötma. Men när du äter dem ska du inte tänka på det. Utan jag vill att du blundar och söker det Jeppe fann. Något att älska när aptiten för länge sedan tagit slut. Något att leva för en liten stund.

Evas kokoskakor
Vispa 4 ägg
6 dl socker

Blanda 3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vanillinsocker
8 msk kakao
och blanda ner i äggsockret.

Rör ner 175 gram smält margarin. Grädda i 12-15 minuter i 200 grader i smörpapperklädd långpanna.

Koka 2 dl socker
1,5 dl grädde
1 dl sirap
75 gram smör
200 gram kokos
och bred över kakan.

Skär i så små eller stora bitar du önskar.