Det där nuet

Vi - du och jag - och världen runt omkring oss i form av bokförlag, tidningar och bloggar gör stort väsen av det där med att leva i nuet. En klok kvinna sa till mig en gång att utan en framtid finns inte heller ett nu. Sant. Men jag ska i alla fall ägna mig åt detta nu, just nu.

Jag tror att jag vet hur man gör, när det kommer till mig själv. Jag njuter av bebisen, även när han gnäller. Jag vill vara med femåringen, även när han skriker. Rent allmänt älskar jag så mycket jag bara kan. Hela tiden. Vilket blir lika med nu. Hela tiden.

Sämre går det med förhållandet till andra människor. Där håller jag hårt på gamla oförätter och många får aldrig chansen att visa vilka de är. Nu.

Så ägna dagen åt den tanken. Ser du dina föräldrar som de personer de försöker vara nu? Eller ältar du allt de de gjorde eller inte gjorde när du var liten? Och dina syskon, bygger din relation med dem på de varelser och det agerande som var för tjugo år sedan? Vänner? Är de vänner för att du vill det idag? Eller för att det bara är så sedan ett x antal år? Och dina före detta? Är de verkligen dina före detta eller lastar du fortfarande dem för dina tillkortakommanden i förhållanden nu?

Att leva i nuet bör således inte bara handla om att planera mindre för framtiden, utan också att lämna det gamla därhän, åtminstone där det behövs. Det gamla som är bra, kan säkert vara okej att njuta av också nu. Och i framtiden.