Mitt liv i rosa

Kanske hade jag behövt en rosa period i mina barnaår. Visst lekte jag med Barbie och dockor (men i ärlighetens namn började dockorna rätt tidigt att hångla med varandra) dock minns jag det som om vi mest var ute. Vi badade från april till september. Vi lekte rödavitarosen, även om jag ägnade mest tid åt att gömma mig. Vi cyklade runt, runt kvarteret tills vi blev snurriga i kolan (eller krockade eftersom vi tävlade genom att cykla åt motsatt håll). Särskilt rosa var mina tidiga år inte. Det var möjligtvis syster som fick rosa kläder, jag fick likadana men i en sekundär färg, typ blått.I tonåren var jag rätt feminin tror jag, gymnastik och dans och så. Duktig och präktig i skolan. Detta vägdes ändå upp av att jag var ganska stor i truten och inte hade tid att hålla käften och vara söt. Det är jag nog glad för, men ibland hade det nog varit bekvämast om jag varit lite smidigare, lite tjejigare.

I vuxen ålder tampas jag mycket med funderingar och diskussioner om könsroller. Det är jobbigt. Jag har också begåvats med tre vackra söner, som i omgivningen uppfattas som väldigt pojkiga pojkar.

Något, eller allt av ovanstående, kanske har bidragit till att jag nu fullkomligen älskar rosa. Kläder och blommor. Mina gammelrosa petunior är vissna och träliga, men så tjusiga i färgen att jag inte förmår mig att slänga dem. Kanske kan jag vältra mig i ljuva rosa nyanser för att jag nu är trygg i min kvinnlighet.

Eller så är rosa bara en färg.