Harry och jag

Vi har haft en kärleksaffär i ganska många år nu. Den är intensiv ibland, lite svalare ibland men aldrig helt glömd, vår relation. Och nu är det återigen en höjdpunkt i vår romans. När den sjätte filmen om Harry äntligen skulle komma på bio, tog jag mig för att boka premiärbiljett. Själv. Skönt.

Och inte heller denna gång blev jag besviken. Filmerna kompletterar böckerna fint, jag känner igen allt men inte så mycket att det blir förutsägbart. Det är alltid ett nöje att se hur filmskaparna löser de magiska trollformlerna som ungdomarna och deras lärare ägnar sig åt. I den här filmen är Harry kär, och min ihärdiga förälskelse till trots blir jag inte svartsjuk. Det är inte riktigt den sortens kärlek jag och Harry ägnar oss åt.

Ta ett kliv in i magins värld. Du som tror att detta är för barn och ungdom har fel. Detta är för alla (inte de under 12 om jag får bestämma, men det får jag ju inte) som vill drömma, älska och förtjusas.

För mig är Harry dubbelt magisk. Den första boken läste jag högt för min numera bortgångne son, när han låg inne på sjukhus länge för transplantation. De följande tre romaner som fanns då, läste jag i smyg på kvällarna när han somnat. De tre första filmerna njöt vi av tillsammans. Så när jag går in i den mörka, fullsatta salongen för att äntligen se Harry och halvblodsprinsen har jag med mig Jeppe. I mörkret skräms vi, skrattar vi och andas ut. Tillsammans i magins värld.