Sex och sånt

Jag har länge klurat på att jag skulle ha något litet tips om samlevnadens svåra konst. Men hur jag än vrider och vänder på det kommer det inga idéer runt detta ämne. Och vad betyder det? Har jag det så illa att jag inte kan tipsa om det? Nej. Jag har det bra. Jag tänkte skriva att jag har det som de flesta andra, men det vet jag ju inget om. Ibland får jag vinkar om att allt inte är strålande på alla håll.

Så vad beror då denna torka (ja, det kan tolkas tvetydigt, jag vet) på? Jo, det är nog så att jag blivit rätt pryd med åren. I ungdomens glada och oförsiktiga dagar berättade jag nog mer än vad mina partners hade önskat. Och nu är det plötsligt så att jag får mer information av någon person då och då, än vad jag vill ha. TMI kallar vi det på jobbet (To Much Information). En annan bidragande orsak är också nätets explosionskraft och avsaknad av tid och rum. Min blogg läses av sisådär tolv personer om dagen. Det låter inte så mycket, men känns väldigt mycket för mig. Jag vet nog vilka de flesta av dessa tolv är och några är anonyma. Oavsett vilket vill jag inte dela med mig av mina sängkammarnöjen. För de som känner mig skulle det bara bli pinsamt. För de som inte känner mig skulle det bli pornografiskt. Inget som känns okej.

Så inget tips alltså? Jo, ett litet ett. Ett självklart ett. Tv-häng och tangentbordsknatter är inget vidare förspel. Testa att prata med varandra istället.