Nu börjar besvikelsen. För många, många flickor. Det kanske gäller pojkar med, men jag känner mitt eget kön bäst och berättar genom dem.
Det var den här sommaren som de skulle bli vackra. Träna varje dag. Äta rätt. Inga stora mjukglassar och inget bullkalas i bersån. Sola och ta hand om hår och hy. I augusti skulle de återvända och alla skulle vända sig om efter dem i korridorerna. Livet, som det ska levas, skulle börja.
Nu är juli snart till ända. Och ingenting har förändrats. Den stora förvandlingen har uteblivit. Skolstarten närmar sig och allt kommer vara som förra året. Besvikelse.
När vi blir vuxna drömmer vi inte längre om skolstarten som början på vårt nya liv. Kanske vi till och med drömmer i mindre skala. Men visst söker vi den stora förvandlingen. Nästa sommar ska jag inte vara så här tjock. Till jul ska jag vara lika snygg som jag känner mig inuti. Och vi blir besvikna.
Vad ska vi göra då? Vi vet ju att det är insidan som räknas. Ha! Jämför hur mycket tid du lägger ner på att må bra inuti som du lägger på att fundera över ditt utseende. Några av er kan det här bättre än jag, jag vet. Men jag vet att fler än de några, tänker som jag. Den stora förvandlingen.
Sedan jag var 13 år har jag tyckt att jag varit tjock. Och då har jag vägt allt mellan 52 och 90 kilo. Logiskt? Nej. Energikrävande? Enormt. Vad ska jag göra då? Och du? Sanningen att säga har jag inget bra svar. Kanske är en del av lösningen att sluta drömma om den stora förändringen och se sig själv ärligt. Här och nu. Det här är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar